Avsked

Detta bildspel kräver JavaScript.

I måndags var min sista danslektion på Dance Academy och jag överraskade min danslärare med blommor. Känns som en standardgest men de var såklart inte beredda på det, för jag avbröt stretchingen så det hela kom lite oväntat. Jag försökte förklara för min danslärare, Eugine, att hon är den bästa läraren jag har haft och att det var min sista dag. Hon fällde några tårar och var fortfarande helt stum. Hon kan ju heller inte uttrycka sig så bra på engelska så det enda hon stod och sa var ”Oh my god Tina, oh my god, oh my god!”. Jag försökte verkligen hålla tillbaka tårarna. Det kändes så sorgligt när jag kramade alla hejdå. De frågade mig när jag kommer tillbaka och det visste jag ju inte, men jag vet att jag definitivt återvända. Eftersom jag har dansat på Dance Academy 2 timmar varje dag efter skolan har det blivit som mitt andra hem och det har alltid varit grym sammanhållning mellan alla dansare.

I tisdags blev jag bjuden hem till en av mina klasskamrater, Yoo Kyung, som bor vid Heundae beach. De bor mittemot IPARK, det dyraste stället i Busan med utsikt över hela staden. Det var framförallt intressant att se hur ett riktigt koreanskt hem kan se ut. Till min förvåning bestod halva hemmet av IKEA möbler och såg nästan ut som vilket hem som helst (förutom Samsung TV:n som såklart fanns lite här och var; i bilen, köket, vardagsrummet). Hennes gästvänliga mamma är engelskalärare och hade rest runt en hel del så det kändes extra kul att bara sitta och prata. Vi åt koreansk middag tillsammans med efterrätt och blev sedan hemskjutsade. Yoo Kyung ville att vi skulle sova över, lite gulligt, men både jag och Sandra skulle till flygplatsen morgonen därpå.

Igår var jag med min buddy, Serena, hela dagen. Vi åt middag på Dellago och tog en kaffe på ett gulligt café efteråt. Hon är väldigt olik andra koreaner i och med att hon kan flytande engelska och lätt förstår sig på människor från andra kulturer. Jag blev jätteglad för jag fick en present och ett fint brev från henne, asgulligt skrivet! Hoppas verkligen att vi ses snart igen, det är inte lätt att säga hejdå.

Snart ska jag flytta ut från dormet och fixa lite ärenden innan nästa person kommer på besök.
Jag och Daniel ska återförenas ❤

Förresten igår blev det avgjort! Park Jung Hee är den första kvinnliga presidenten i Korea.

Annonser
Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Presidentval & Koreansk Marknadsföring

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns oändligt många färgglada och pråliga skyltar som blinkar och signalerar i Korea. Varje butik spelar sin egen musik så högt att det blir svårt att höra vad butiken bredvid spelar. De spelar de senaste K-pop låtarna såklart och ibland får man höra Maroon 5. Japansk pop, alltså J-pop är förbjudet att spela i Korea med tanke på spänningarna som fortfarande finns mellan länderna. Tittar man på TV så får man se hur mycket bra reklam som helst (mycket mobilreklam) hittar dock inte min favorit:

Hot 6 (Energy drink)
Burger King

Min medialärare berättade att varje morgon han går till jobbet tvingas han höra samma låt om och om igen. Det är någon tjej på gatan som står och sjunger om ett telefonnummer, en låt som till slut fastnar i minnet. Han berättade att låten fick honom att känna sig trygg ändå; om han inte fick höra den nån dag så var det något som inte kändes helt rätt. Telefonnumret är ett fylletaxinummer, blir man så full en dag att man inte vet var man ska ta vägen så kan man ringa detta numret.

Vissa kan stå på gatorna i tio timmar och säga samma sak i mikrofonerna. Ibland har mikrofonen gått sönder och efter några timmar när man är på väg hem igen ser man att de fortfarande står där och kör järnet med hes röst. Många delar ut flyers hela tiden och de gånger då man inte tar emot brukar de svara ”take it next time”. Mopedister svischar samtidigt förbi som galningar genom de populära stråken och slänger ut flyers. Ibland ser man så många flyers på marken att man inte ser en enda areaenhet av asfalten. Meningen är att de ska ligga på marken så att det blir som en enda stor matta. Dagen efter har gamla tanter samlat ihop allt skräp och det är rent och fräscht igen.

Idag är det den 19 december vilket betyder att det är presidentval i Korea. Det är totalt 9 kandidater och många reklamkampanjer har varit igång. De flesta har har en musikspellista som rullar samtidigt som de står och gör reklam för sin kandidat. När de står och ropar ut saker så kan man exempelvis höra en hårdrockslåt i bakgrunden och ibland då de vickar på höfterna hörs lite gladare låtar. De flesta har tryckt kandidatens ansikte på bilen som de kör runt med. Valet står nu mellan Park Jung Hee och Moon Jae In, en konservativ kvinna vars pappa var president under 70-talet och en liberal man som är populär bland yngre.

I och med att marknadsföring numera är kostnadsfri har det blivit svårt för reklambyråerna att lyckas. Färre människor ser på TV och många blir irriterade när reklam hindrar det de vill åt på internet. Det finns även programvaror som blockerar reklamannonserna så de stora reklambyråerna som har råd att finnas kvar måste komma på kreativa sätt för att kunna fånga publikens uppmärksamhet. Ett sätt att sticka ut är genom att använda välkända ansikten, vilket det även i Korea märks tydligt. Var man än går ser man K-pop ansikten på byggnadsfasader, skyskapor, fönster osv…

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Temple Stay

Detta bildspel kräver JavaScript.

Temple Stay var ett minne för livet kan man säga. Vi valde att bo på Beomeosa Temple på berget Geumjeongsan i Busan eftersom det är det enda temlplet, av alla 109 som finns i Korea, där foreigners och koreaner får vara tillsammans. Foreigners ja, det var så vår tolk kallade oss. ”Foreigners where you going?”, ”Where is foreigner?” och så vidare.

När vi kom fram vid tre på eftermiddagen fick vi uniformer som vi skulle ha på oss i två dagar. Munken kom och hälsade oss välkomna med ett stort leende på läpparna. Han kunde bara prata koreanska så vi hade en översättare med oss som faktiskt var ganska kass och lite blåst. När munken berättade en historia för alla på koreanska kunde hennes översättning till exempel lyda såhär: ”Little girl… and theeen trees and then peanuts and theeen take bus.” Okej så girl, trees, peanuts och bus… Får inte ihop ett sammanhang där riktigt? Men det var en intressant upplevelse. Ibland sa hon ”good girl” och ”come here baby, I show you” till oss som att man var hennes lilla dotter.

Jag har aldrig bugat så många gånger i mitt liv. Första dagen lärde vi oss temple manners och hade en opening ceremony. Vi fick lära oss buga och en hel del om buddhismen. Sedan skulle vi alla presentera oss själva för varandra och därefter lära oss hur man äter en ”traditional buddhist meal”. Man skulle duka upp sin servis på ett speciellt sätt, skålarna fick inte slå mot varandra och allt skulle göras i rätt ordning. Maten var vegetarisk, smaklös, steget värre än dormitory maten och man fick inte slänga någonting. Satt hela tiden och tänkte på om han någonsin suktat efter en fet oxfilé? För han smaskade i sig grönsaker och ris som om det vore det bästa han ätit. Han var frälst.

Måltiden inleddes med en bön, man skulle skämmas över att man hade mat framför sig och äta väldigt diskret. Alla åt under tystnad och när man var klar med maten skulle man lägga skeden och pinnarna i soppskålen, vilket betydde att man var klar. Munken slog då pinnen i handen vilket signalerade att alla var färdigätna. Efter måltiden skulle man diska sina skålar och torka dem på det buddhistiska sättet. Munken sa att han var professional dish washer såklart, så vi behövde inte känna någon press. Hur svårt ska det vara att torka en skål? Han tyckte jag torkade mina skålar profesionellt i alla fall, som en äkta buddhist.

Efter måltiden var det dags att buga 108 gånger. Han nämnde lite på skämt att en 80 åring häromdagen hade klarat av bugningarna, så det kunde ju inte vara några problem för oss. För varje bugning skulle man trä en pärla i halsbandet och önska sig något. Under de 30 sista bugningarna började jag få så ont i knäna att jag för varje bugning som var kvar önskade att han kunde sluta. Efter bugningarna skulle vi äta middag under tystnad igen. Munken slog pinnen i handen varje gång han ville markera om det var dags att buga, äta middag, börja eller avsluta något. Klockan 21 var det dags att sova och alla skulle ligga i samma rum på golvet, killar och tjejer för sig. Golvet var så himla varmt och det var en kvinna som hela tiden snarkade så jag kunde inte sova. Det här var nog det närmaste militären jag kunde komma, tänkte jag.

Klockan 3 på natten tände de lamporna fördå var det dags att lyssna till de buddhistiska trumslagen. Därefter skulle vi buga 108 gånger igen och denna gång skulle man för varje bugning skriva en person på ett papper som man ville be om förlåtelse till, respekterade, tyckte om eller hade en vänskaplig relation till. Efter det vandrade vi upp för berget och mediterade. Vi stötte på en polsk munk med ett persiskt namn som kunde tala engelska så vi började ställa frågor om hur det är att vara munk. Utbildningen tar 4 år och det finns olika grenar inom buddhismen som man kan fördjupa sig i. Han ville ”practice” efter sina 4 år. Vilket innebär att man i 90 dagar sitter under tystnad och bara mediterar och ställer frågan ”What am I, who am I?”. I buddhismen finns ingen Gud som i andra religioner, utan man är buddha själv, man jobbar hela tiden med sig själv. Vem har bestämt att himlen är just himlen och att du är du? What are you, who are you? Det är de ständiga frågorna. Han sa att man som buddhist inte skulle vara ”attatched to words” heller utan försöka tänka utanför ramarna. Det kändes dock som att han själv var väldigt ”attached” till buddha och buddhismen.

”Okej, men tänk om du finner svaret om en vecka eller 30 år? Du upptäcker vem du är” Frågade jag.
”Det är bara idag som räknas, jag ifrågasätter inte framtiden, vi lever i nuet. Jag är här med dig nu. Vi är här och nu. Framtiden finns inte.”
”Jaha, man tänker inte framåt helt enkelt. Om jag inte skulle ha framförhållning så skulle ju mitt liv gå åt pipsvängen. I min utbildning är det viktigt att man hela tiden tänker 1 år före. Utbytesår, exjobb, csn och så vidare.”
Han blev tyst. Lite senare:
”Who are you, what are you?” Frågade han.
”I’m Tina.”
”No, that’s just a name”
”I’m a woman.”
”No that is just your body.”
”Okay, I’m Buddha?”

En munk berättade för oss att han tyckte kvinnor var väldigt enkla att förstå sig på nu efter att blivit buddhist. Sammanlagt hade han varit nära en kvinna i 10 minuter och sa att han tidigare var en väldigt blyg man, men att han nu kunde prata med kvinnor hur lätt som helst. ”Kvinnor tycker om att få höra fina saker” tillade han. Han tittade på Jocke och sa ”Till exempel om du, Joakim, säger till Katarina att hon är fin som en blomma, så känner hon välbehag.” Ja jo…

Vi var även med om en tea ceremony där allt skulle göras i rätt ordning. Eftersom jag är några månader äldre än Sandra var hon tvungen att sätta sig på knäna när jag serverade te. It’s all about respect. Innan man hällde upp till personen så skulle man önska sig gott te. Efter det hade vi en closing ceremony som tog ungefär en timme. Jag rekommenderar verkligen Temple Stay, det är en unik upplevelse och man får perspektiv på saker efteråt.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

3D Trick Eye Museum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sandra och jag har varit på 3D Trick Eye Museum och efter det var vi på The Hobbit premiären.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Det börjar närma sig slutet

Detta bildspel kräver JavaScript.

Häromdagen hade vi sista medialektionen och alla hade fått i uppdrag att göra något kreativt som ett roligt avslut på kursen under temat ”Life at PNU”. Vi valde att göra en liten filmsnutt, en klichéartad love story som speglar en liten del av vår vardag på Pusan National University. Se den HÄR.

Efter lektionen sa jag hejdå till mina gruppkamrater och vi lovade att träffas i Sverige, Singapore eller i Korea igen. Cheryl är helt galen i Sverige. Jag fick se ett album som hennes vän hade laddat upp på Facebook. Hennes vän hade varit utbytesstudent i Luleå och albumet hette Narnia. Först då fick jag lite mer perspektiv på min tillvaro, har aldrig tänkt Luleå som en fantasivärld eller ett paradis som Cheryl beskriver. Narnia? Det märks tydligt att man drömmer om det man inte har, för jag vill verkligen till Singapore, ett land och en stad där allt är ”constructed” som hon själv beskriver.

Jag och Sofie började säga hejdå lite smått till de som vi inte skulle få se igen. Jag kramade min gruppkamrat Tony och märkte hur han helt plötsligt började gapskratta. Jag undrade vad som var så roligt, för vi skulle ju inte ses mer? Så sa han: ”No, I’m crying” och torkade plötsligt bort några tårar. Jag blev helt förvirrad. Man märker verkligen att deras liv bara kretsar kring studier. När några galna utbytesstudenter kommer och släpper loss och sätter spår får man deras tankar att flyga fritt. Vi tog sällskap en bit hem och han berättade att han skulle på militärtjänst nästan år i 2 år. Det är obligatoriskt i Korea. Tidigare under 70 talet var det 3,5 år, men nu hade de sänkt till 2 år. ”Vill du?” frågade jag. ”Nej, jag vill verkligen inte” svarade han. ”Men tänk så många vänner du får! Min pojkvän berättar att han saknar det ibland, vissa berättar att det är något utav det bästa de har gjort.” sa jag för att ge lite hopp. ”I wish I could do it in Sweden…” sa han då. Verkar som att det inte alls är samma grej i Sydkorea, de kanske inte ens får permission? Sverige låter för bra för att vara sant i mångas öron, trots att det enda de verkar förknippa med Sverige är Zlatan Ibrahimovic.

I onsdags skrev jag 4 tentor på rad och efter det har jag i princip varit klar med allt. Vi har haft de sista lektionerna den här veckan. Lärarna har bjudit oss på godis, popcorn och pizza och berättat om hur stolta de är över oss och hur mycket de kommer sakna oss.

Här i Korea är studiekulturen lite annorlunda såklart. Vad är inte annorlunda? Skulle någon fråga mig vad skillnaden är mellan Sverige och Sydkorea så skulle jag svara ALLT. Det är särskilt mycket särbehandling mot utbytesstudenterna; vanligt att lärarna bjuder ut eleverna på middag, frågar om man vill luncha någon dag, ta en drink osv. Lärarna har en mer personlig och ärlig roll och ser inget hinder med att umgås med eleverna utanför klassrummet. Dessutom visar man stor respekt mot lärarna, ingen elev skulle någonsin räcka upp handen bara för att rätta lärarens stavfel eller säga emot som man gärna gör i Sverige. I Sverige är det eleverna som har makten.

Under terminens gång har vi haft en rad intressanta lärare:

Den absolut bästa läraren jag har haft är min koreanskalärare. Vi är 8 studenter som sitter i ett mindre klassrum och har 4 timmars lektion varje vecka. I och med att vi har varit en så pass liten klass så har vi kommit ganska nära varandra. Läraren pratar bara koreanka, ibland översätter hon på engelska och det har gått jättebra då vi alla pratar koreanska under lektionstid. Hon är väldigt skämtsam, pedagogisk, glad och man känner aldrig någon press utan försöker så gott man kan. Häromdagen hade vi ett speaking test där man fick sitta i ett separat rum med läraren. Hon ställde random frågor som man skulle svara på koreanska och veckan efter hade vi ett writing test, lite som en kort uppsatsskrivning.
Har filmat lite från sista lektionen, klicka HÄR.

Katarinas lärare, även kallad för hyenan, har kommit på ett undervisningssätt som gör att han slipper anstränga sig. Han ber varje elev förbereda 3 timmars undervisningsmaterial inför varje lektion så att han själv slipper stå och föreläsa. Eleven ska stå inför hela klassen och förklara de 100 sidor han just studerat i boken. Det kan handla om algoritmer och teori som eleven kanske inte ens förstår sig på. Läraren sitter bara mittemot och tittar på, hånskrattar och sågar eleven som försöker låtsas som att han begriper sig på det han föreläser om. Eleven blir aldrig klar med sina powerpoint slides eftersom läraren hela tiden avbryter ”Varför tog du inte med algoritmen på sidan 256? Byt slide, det där kan du hoppa över”. Varje vecka har läraren även ett test och i slutet av veckan visar han upp ett diagram som demonstrerar vilka resultat varje elev uppnått efter varje vecka. Ibland kan läraren fråga någon personligen inför alla: ”Jaha, ser att det gick bra för dig förra veckan, men den här ser vi en dipp. Vad hände?” eller ”Du där borta, har ju fått 4 av 20 tre veckor i rad nu. Varför?”. De omotiverade eleverna har inget att tillägga mer än att de känner sig otillräckliga och hopplösa.

En annan lärare har uppträtt som stå upp komiker varenda lektion. Han pratar även mycket om sitt privatliv och känns mer som en klasskamrat än en lärare. Jag kan mer om hans privatliv än mitt eget. Hur mycket läxor vi fick varje vecka berodde helt och hållet på hans humör. Ibland har han en dålig dag och det hymlar han inte med, då fick vi antingen mer uppgifter eller sluta tidigare. Emellanåt hade han bra dagar och då agerade han som komiker igen och alla bara satt och skrattade.

Sofie har gått en kurs som skulle varit på engelska, men läraren visade sig prata koreanska med eleverna hela tiden. Det är alltså elever som söker sig till kurser på engelska, men som varken kan tala eller förstå så bra engelska. Sofie och en annan utbytesstudent har då fått tvingas sitta där och försöka hänga med ändå. Lärarens auktoritet påverkade så starkt att det inte gick att klaga. Inte ens International Office som ska fungera som ett slags stöd för oss kunde hjälpa till. Det var dessutom omöjligt att byta kurs.

Hur som helst är det inte många dagar kvar nu. Alla festade tillsammans på Basement igår som ett slags avslut, det var riktigt kul! Sandra är också här med oss hela tiden vilket är ännu roligare! Singaporianerna gick lite crazy och tog av sig kläderna. Ikväll blir det lugna bullar för i morgon bitti ska vi på temple stay i 2 dagar. Jag har verkligen sett fram emot det. Jag måste även krama om Sofie som har blivit en av mina absolut bästa vänner, hon åker till Hongkong i morgon. Det känns så svårt att säga hejdå till allt det här. Man ska helt plötsligt säga lämna ett liv man inte återvänder till.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Busan Gyeongnam Race Park

Detta bildspel kräver JavaScript.

För att komma till Busan Gyeongnam Race Park kan man åka en gratisbuss, men i och med ovädret så tog vi istället en taxi. Snön hade för första gången på fyra år lagt sig som ett stort täcke över Busan. Jag har nog aldrig sett så stora snöflingor i mitt liv. Taxichauffören var helt förbryllad och sträckte ut handen för att känna om snön var på riktigt.

När vi kom fram blev vi överraskade över hur stor parkeringsplatsen var och att det ens var öppet. Busan Gyeongnam Race Park är uppenbarligen en populär plats på sommaren. Parken är som ny, ren och väl genomtänkt. Den har utformats som en underhållningszon för hela familjen och inte bara hard-core spelare.

Under sommaren finns även en känd park ”Family Fun Park” som kallas för Horstory Land (uppenbarligen namngiven av någon som inte har greppat engelskan riktigt). Här finns aktiviteter och åkattraktioner för både vuxna och barn. Tävlingsbanans mittendel nås via en tunnel och är också en del av parken. Där kan man cykla eller åka rollerblade runt en härlig damm medan hästarna galopperar omkring en. Busan Gyeongnam Race Park kan jämföras med High Chaparral då båda är västerninspirerade temaparker.

Korea satsar annorlunda än amerikaner. I huvudbyggnaden som kändes mer som en flygplansterminal än en vadslagningshall vistades hundratals koreaner som hukade sig över sina racing papper och anteckningsböcker. Stämningen var ganska allvarlig och varje spelare verkade ha sin egen formel för att förutsäga vem som skulle vinna. Det krävs avancerade beräkningar och intensiv koncentration. I länder som USA ser man dock mer glada människor som dricker, skrattar och delar tips. Men i Korea som sagt, är det mer som att vara på ett kontor fullt av nervösa matematiker.

Vi tog gratisbussen hem, åt på sushi selfbar (man betalar 50 kr så får man ta hur mycket man vill) och tog en taxi sista biten upp till dormet. Sedan gjorde vi oss i ordning för att ta taxin vidare till Casinot, Thursday party och karaokekväll ☺

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Jagalchi Fish Market

Detta bildspel kräver JavaScript.

Busan är även känd för sin fiskmarknad som ligger precis vid hamnen i Namp’o-dong. Den västra sektionen av marknaden består främst av nyfångade fisk- och skaldjursorter. Fisk och skaldjur fångas dagligen och säljs färsk till konsumenterna, nästan direkt från båten så att säga. Området är fodrat med tankar som innehåller all sorts fisk, ål, bläckfisk, skaldjur och mollusker. På vissa platser förbereder arbetarna skaldjuren för långtidsförvaring. Man kan se när fisken skalas, blir halshuggen, hackad och dumpad i en låda med is, allt går fort. Det vidriga är att de drar av skinnet på vissa djur medan de är levande. Arbetarna har sådan vana och rutin när de utför jobbet att de inte ens hinner tänka på att djuret lider. Katarina försökte trösta mig genom att säga att fisken knappt har någon hjärna ”så den hinner inte uppfatta…” kändes lite bättre då.

Katarina och jag gick och granskade alla havsdjur och i bakgrunden hörde man säljarna skratta till. Man går sällan dit bara för att fascineras eller titta. De flesta köper sin fisk, går därifrån till en restaurang och får den tillagad. Men jag kunde ändå inte låta bli att försöka leva mig in i en fisks värld. Plattfiskarna låg på varandra precis så att de allihop var på gränsen till att få plats i vattenbaljan. Ifall någon rörde på sig så skulle den ena riskera att hamna utanför baljan och dö. Hundratals ålar låg tätt inpå varandra och försökte simma baklänges för att slingra sig ur det besvärliga trasslet. Fiskarna hade inte tillräckligt med vatten i baljan så ena gälen låg ovanför vattenytan, vilket innebar att de fick dö långsamt. Kompisarna låg upp och ned och hade dött för längesen. Jag såg verkligen paniken i fiskarnas ögon! Bläckfiskarna låg också i en balja med ett ihåligt plastlock över, för att syret skulle komma in. De var så smarta tycker jag, eftersom alla tog sats samtidigt och försökte putta undan plastlocket.

Den östra delen av marknaden är Koreas största grossistmarknad för torkad fisk och skaldjur. Man kan hitta torkad bläckfisk, tång, ansjovis mm. Längs huvudgatan finns även många fisk- och skaldjur restauranger. Vi var dock bara där för att titta och sedan shoppa i ett köpcentrum Lotte som ligger alldeles intill. Vi såg en julmarknad i närheten också. Har inte tänkt på att det är december ens, men det börjar bli kyligt. I morgon kommer våra nära och kära vänner, Sandra och Jocke, ända från värmen i Australien och hälsar på. Ska bli så kul, om 15 timmar är de här! Sandra ska följa med mig på min sista koreanskalektion, vi ska äta middag och dricka soju tillsammans med läraren! Sandra och Jocke har berättat att de i princip kunnat leva sitt vanliga liv i Australien, ingen kulturchock och inga ändrade matvanor direkt. Men från och med i morgon blir det ändring!

Gonbae! (Skål på koreanska)

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar