The simple Korean life

På sistone har en del koreaner frågat mig om hur det är att bo i Sverige. Det har tydligen varit stora demonstrationer på gatorna i Korea, eftersom den nya presidenten vill höja sjukvårdsavgifterna. Så många har börjat se upp till de skandinaviska länderna. I TV och tidningar uppmärksammas det koreanska folket om den svenska välfärden, om hur bra och välorganiserat allt är i Sverige. Många amerikanska utbytesstudenter som jag pratat med tycker att USA är ett korrupt skitland och önskar också att de hade en regering som Sverige.

Livet som korean är inte lätt och varje dag tänker jag hur bra vi har det i Sverige. Varje dag slår det mig. Jag tänker på deras uppfostran och hur mycket koreaner får kämpa för att överhuvudtaget få en plats i samhället. Medan svenskar tar några sabbatsår hit och dit för att ”lära känna sig själva”. Svenska föräldrar som aldrig ställer krav på sina barn och säger ”Känn ingen press och ingen stress, gör vad du vill med ditt liv, du är ju faktiskt hela 18 år”. Jag tänker på hur alla i Sverige tar skolan och utbildning för givet utan att tänka på hur mycket pengar det egentligen kostar. Tänker på de elever som alltid sitter längst bak i klassrummet för att de helt enkelt gjort ett aktivt val; att vara sämst i klassen. Tänker på de elever som gick i ens högstadieklass som skrek ”Håll käften jävla gubbjävel, jävla CP-lärare” till läraren. Ibland önskar jag att Sverige kunde lära sig lite av den här respekten som finns i Korea.
Bara lite.

Det jag har upplevt i landet Korea (och med Korea menar man alltid Sydkorea) har varit en rejäl omskakning. Det är en plats där kulturen är helt och hållet skild från våra västerländska vanor.

I Korea är 1 årsdagen väldigt speciell eftersom man vanligen inte firar födelsedagar varje år så som vi gör i väst. Det första året har barnet i princip tillbringat i moderlivet, vilket betyder att man är 1 år när man föds. Från att ha börjat förskolan ända fram till sista året på gymnasiet så är skolan en väldigt tuff vardag. Det är 6 skoldagar som gäller, då lördagen är inräknad. Många bor kanske inte nära skolan utan får gå upp 6 på morgonen för att vara på plats 7:30. Undervisningen håller på fram till kl 17. En koreansk kille i min klass sa att de inte fick gå hem efter kl 17, eftersom lärarna ställer krav på eleverna ”ni måste plugga matte, engelska…”.

En ström av självmord bland sydkoreanska studenter är resultatet av den tuffa skolan. I många asiatiska länder publicerar de även i tidningarna årets bästa och sämsta elever.
– Jaha så när får ni åka hem då? Frågade jag min klasskamrat.
– Kl 23 kom jag alltid hem, svarade han och skämdes över sitt leende.
När jag berättade om Waldorfskolan jag gick på i Stockholm och att man i svenska skolor lägger fokus på barnens kreativitet och hälsa (idrott och tallriksmodellen) blev han storögd. De ”Woow!”-ar åt allt man säger. Tänk hur bra vi har det i Sverige. Under låg-mellan-och högstadiet där vi har syslöjd, träslöjd, idrott, hemkunskap, sagostund, bild mm. Koreaner har idrott 1 gång i veckan, men de flesta gånger får de sova under den timmen.

Citerar Katarinas buddy som bland annat berättade om sina 3 skolmånader i Nya Zeeland som 10-åring då hennes pappa arbetade där. ”De bästa skolåren i mitt liv, vi fick laga mat, leka utomhus, sy leksaker och ha sagostund precis som man hade på dagis. Kommer speciellt ihåg en idrottslektion där vi fick springa 1 km, har aldrig varit så trött i hela mitt liv! Vi koreaner rör inte på oss, haha”.

Vi har tennis- basket- och fotbollsplaner nära skolan, men aldrig har jag sett en tjej springa omkring där. De tittar i så fall bara på. Det kanske anses vara för manligt? (Trots att männen beter sig feminint här, går runt med LV handväska och smink). Det är heller inte sällan man ser koreaner studera medan de spatserar på löpbanden i gymmet.

Sista året i gymnasiet så skriver man slutprov som avgör vilket universitet man kommer in på, detta är det absolut viktigaste provet under skoltiden! Vilket universitet du studerar vid speglar hela din framtida karriär och plats i samhället. Misslyckas man, får man vänta ett helt år att skriva provet på nytt.

Väl framme vid universitetet börjar det på allvar. Koreanerna säger själva att de inte hänger med i landets utveckling. Allt går så fort och allt är en tävling. De flesta studerar 150-200% och frågar man varför de gör det svarar de ”jag måste, alla andra läser så mycket”. Efter studierna går man ofta vidare till kvällsskolor som är öppna till kl 03:00.

Den här veckan och nästa vecka är det mid-terms vilket innebär tentaperiod. När koreanerna vill önska mig lycka till säger de exakt såhär: ”Study hard! Fighting!!!”

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta och mycket mer känner jag igen från den persiska kulturen. Det finns ett persiskt uttryck som är lite svår att översätta, men lyder ungefär såhär ”Plugga, så blir du lycklig/framgångsrik”. Jag tror att alla som är uppväxta med persiska föräldrar har fått höra det. Iranska föräldrarna ger, precis som i Korea, all slags stöd såsom ekonomiskt stöd under alla studieåren. I och med att bra skolor i Korea kostar 50 000 kr per termin är det viktigt att kalkylera hur många barn man har råd att ha.

Igår då vi kollade på film satt två koreanska tjejer och studerade i samma allrum, efter 3 h film sitter de fortfarande med huvudet ned i böckerna (kollade inte upp på filmen en enda gång). Vi frågade hur länge de skulle studera och de svarade ”Hela natten!”. Effektivt? ”Behöver ni inte sova om ni har tentan imorgon?” De bara skakade på huvudet.

Trots att koreaner alltid ligger på topp i alla mätningar angående kunskap och betyg har jag fått en helt annan uppfattning. Jag trodde att koreanerna var betydligt smartare än oss ”lata” Svenskar som leker halva skoltiden. Tragiskt nog är det tvärtom, om man frågar en korean vad de studerade för 3 år sedan eller förra året så kommer de inte ihåg lika bra som oss svenskar, eftersom våra studier bygger på djupinlärning. Dock är de duktiga på utantillärning/ytinlärning.

Consumer Bahavior tentan som jag skrev i måndags byggde endast på utantillärning. Läraren hade gjort en copy-paste från boken ungefär, och lämnade några luckor här och där. Längst upp på pappret stod ”Fill in the missing words” och som ledtråd skrev han vilken bokstav varje ord skulle börja på och ungefär hur många bokstäver det rörde sig om i varje lucka. Helt meningslöst. Här kan man inte tänka ”outside the box”.

Jag minns i Sverige när man redan i 10 årsldern fick öva på att läsa en text, stänga boken och sen förklara med egna ord. ”Öva på att förklara med egna ord” sa de ofta. Om man hade gjort en copy-paste i Sverige så hade det räknats som plagiat och i många fall hade man riskerat att bli avstängd från skolan.

Koreaner blir ställda när de ska reflektera och diskutera saker. Därför älskar lärarna oss utbytesstudenter (vi som ifrågasätter läraren och drar igång diskussioner) och särbehandling är d vanligt. Läraren sa till oss en gång ”You don’t need to do this, you are smart, the other ones are stupid”. ”Their English is poor”, tillade han. Jag blev paff. Eleverna bara skrattade.

Koreaner är inte vana vid klagomål. Man ifrågasätter inte äldre människor och man lämnar inte tillbaka kläder i affären. Allt handlar om respekt. Man bugar åt äldre och lämnar plats åt dem i tunnelbanan. Sofie berättade om ekonomikursen som hon läser här. Den ska undervisas på engelska, men läraren (som är väldigt gammal) pratar hela tiden på koreanska. När Sofie skickade ett klagomail till International Office fick hon svaret ”Tyvärr, vi kan inte göra något, han är för högt uppsatt”. Han är så pass gammal att han fortfarande är inne i rangsystemet. I och med att utvecklingen hela tiden accelerarar kommer uppfattningarna vara helt annorlunda nästa generation. En kille i min klass sa ”Kom tillbaks om 10 år, du kommer inte känna igen Korea, inte ens vi hänger med i utvecklingen”.

I de flesta fall så väljer föräldrarna vilken utbildning deras barn ska studera. Föräldrar och äldre syskon har en viktig roll, de yngre ska använda de artigaste tilltalen till alla äldre, om det bara skiljer ett år. Katarinas buddy har som många andra koreaner aldrig höjt rösten till sina föräldrar. Många gånger så får unga göra slut med sin pojkvän respektive flickvän pga deras föräldrar anser att de inte ska vara tillsammans. Som sagt en otrolig respekt för de som är äldre.

Många föräldrar uppmuntrar även sina ungar att operera sig. Koreaner ser upp till människor med, som de själva säger ”big eyes, small heads, high nose”. Så den vanligaste operationen är ögonen. Är man vacker har man större chans att få det jobbet man vill ha. Skönhet är a och o och de kommenterar gärna ens utseende. Inget de hymlar med direkt. Ofta ser man svenskar tvättar händerna på jobbet/i skolan utan att kolla sig själva i spegeln. Det skulle aldrig hända en korean. De har alltid med sig make up set. Det finns 2 varianter: antingen går man till skolan välklädd i 15 cm klackar och kort kjol. Eller så har man sneakers, en T-shirt och jeans. Hur som helst är det viktigt att täcka överkroppen. Man visar inte upp sina bröst eller nyckelben, det är för sexigt. Ben är däremot okej. Minns när min buddy sa till mig att inte ha på mig transparenta blusar där bh:n syns. Samma dag som jag råkade vinka hejdå till en äldre på restaurangen. Hon häpnade, höll för munnen och sa ”Tina, gör aldrig om det igen!”.

Häromdagen satt jag och pluggade i biblioteket. Tjejen framför mig tog fram en ansiktsspray, sprayade hela ansiktet och kanske även råkade komma på de som satt bakom. Därefter började hon slå sig själv i ansiktet lite lätt (tror hon ville få igång blodcirkulationen). Efter det tog hon fram tandborsten och började borsta tänderna. Det är väldigt vanligt att man går runt med en tandborste i munnen här. Det finns även många stora helkroppsspeglar utspridda i universitetsbyggnaderna. Många sitter i biblioteket så pass länge att de till slut blir tvungna att ta powernaps, de går inte hem. Helt plötsligt ser man att ett tiotal har däckat på borden. När killen bredvid mig vaknade igen kunde jag verkligen höra på hans tunga andetag hur trött han var. Varför går de inte hem?

Väl färdig utexaminerad så väntar ett lika tufft arbetsliv med 6 dagars arbetsvecka, övertid och ingen betald semester. Vi har det oförskämt bra i Sverige med ca 5 veckors betald semester per år. Koreanerna har endast ledigt söndagar och några enstaka helgdagar vid thanksgiving och jul. Kan inte låta bli att bli imponerad av vilken otrolig uthållighet de har!

Gillar även Koreanernas sätt att umgås, gå ut och äta/fika tillsammans. Jag får inte glömma att berömma tekniken och deras otroliga utveckling de senaste 40 åren. Riktigt imponerande vad de har byggt upp, de ligger långt före oss då det kommer till teknik och de är på väg att kicka ut Japan. 4G överallt (till och med i t-banan), touch-skärmar, signerar elektroniskt, toaletter med fjärrkontroll/element, bokningssystem i biblioteket där du blippar ditt ID-kort från mobilen istället för att plocka upp kortet från plånboken etc.

Annonser
Det här inlägget postades i Översikt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s