Tokyo

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tokyo är en magisk stad. Tokyoområdet, Stortokyo, är med sina 35,7 miljoner invånare världens folkrikaste storstadsområde. På grund av Japans kolonisering av Korea som inleddes gradvis under slutet av 1800-talet tillsammans med andra oförglömliga konflikter mellan Japan och Korea så är det inte lika ”populärt” för koreaner att åka till Japan. Vi fick höra av våra koreanska vänner ”You’re going to Japan? Do you know what they did to us in the past?” Däremot är det många japaner som köper hus/lägenheter i Heundae beach i Busan, för att slippa så mycket radioaktiv strålning som möjligt. Hur som helst.

Mina första intryck/upplevelser:

1. JAPANER ÄR VACKRA OCH HJÄLPSAMMA
Japaner har helt enkelt vackra drag och precis som i Korea är de väldigt hjälpsamma. Ibland när man frågar var ställen ligger så kan de ge en förklaring, men har man riktigt tur svarar de ”follow me” och då tänker man bara ”YEES!”

2. INGA PAPPERSKORGAR
Precis som i Korea finns det inte heller i Tokyo några papperskorgar. Det är väldigt frustrerande. När man väl hittar en papperskorg får man en halelujah-moment. Man får helt enkelt ta med sig skräpet hem. Jag har aldrig slängt något på marken, varken i Korea eller Japan. En gång spottade jag ut ett tuggummi men fick jättedåligt samvete efteråt, det kändes som att det var väldigt onödigt gjort. I Japan finns det rökrutor där man kan stå och röka och majoriteten följer reglerna. Fimpar man på fel ställe kan man riskera att få böter (precis som i Korea).

3. SPRÅKET
Japanska är så mycket enklare och vackrare än koreanska. Det låter lite som italienska ”aregaaaatoo gozayemass, sayonara!” så himla fint va! Alla har så fina namn. Hej jag heter Yoko! Hur häftigt låter inte det?

4. DYRT
Beställde en tomatsallad på en sushirestaurang i Shibuya innan vi skulle ut och festa på en klubb som heter Atom. Jag betalade 50 kr och fick en delad tomat. En vanlig ICA tomat. Jag beställde en tomatsallad inte en tomat? Kocken sa ”Ja, en tomatsallad.” Jag skrattade. Shoppingen är helt underbar här, men det är dyrt som bara den.

5. TRÅNGT?
Det känns inte som att det är packat med folk ute på gatorna, tvärtom. Gatorna är väldigt breda och man har hur mycket utrymme som helst. Dock är det mycket folk i tunnelbanorna och precis som i Korea är det i Japan oartigt att prata i mobilen eller vara högljudd. Det är lite som ett bibliotek. Man får absolut inte ropa ”EFTERFEEEEEEEEEEST” och vara så full så man spyr (kul att jämföra med Sverige ibland). Klockan 6 pm och senare ser man dock alltid businessmen fulla på gatorna. Efter jobbet går de ut i gäng och super ner sig och tillsammans står de där i sina kostymer och portföljer, vinglande.

6. OTSAKA
Vi bodde i ett slumområde Otsaka i ett guest house tillsammans med två killar. En japan och en thailändare. De var väldigt trevliga bägge två. Den ena satt och nynnade på sina (töntiga) låtar i vardagsrummet medan den andra mest chillade på läget. Thailändaren visade sig vara en kändis. Se hans senaste video HÄR (haha).

7. FASHION – HARAJUKU, SHIBUYA
Var man än går så andas man in fashion. Japan har blivit känt över hela världen för sina snabba vändningar inom mode och trender. Det finns oerhört många trender och stilar i Japan som aldrig kan ses i andra länder. Det finns heller ingenstans i världen där svängningarna inom modebranschen går så fort som i Japan. Detta var en av anledningarna varför jag ville åka hit. Gatorna är som en enda stor catwalk. Det märks att Japan har bland de mest innovativa, nytänkande och experimentfriska ungdomskulturerna i världen. Alla med sin egen stil. Det är så kul att sitta på ett café och bara titta på människorna. Det känns som att det finns 35,7 miljoner sevärdheter i Tokyo. Försökte vara diskret när jag tog kort på vissa människor.

Lösögonfransar till vardags. Till och med gamlingarna har fashionabla kläder på sig. Rakryggade, självsäkra mammor och pappor klär sig i skrikiga färger, coola hattar och sällsynta boots. Var tionde man ser ut som Johnny Depp. Man visar vilken grupp man tillhör genom att man klär sig på ett visst sätt. Till skillnad från Korea (koreaner har ju inget hår på kroppen i för sig) odlar man skägg och mustasch. Tatueringar är välkomna. Barnen är uppdressade. Barn med högklackat. Barn med punkstil. Små söta fashionabla barn.

Det märks att man lägger mer tid, pengar och energi på hur man ser ut när man är ute bland folk än när man är hemma. I Japan bjuder man generellt sett inte hem utomstående lika ofta som vi i väst gör och man tycker inte att det är värt att lägga lika mycket pengar på sånt som ingen kommer att se. Vi har blivit bjudna hem till våra koreanska vänner i Korea, ska bli intressant att se hur det är där. De flesta bor ju hos sina familjer. Tror det är samma tankesätt i Korea som i Japan.

Vi var i Shibuya och Harajuku, två kända ställen som bjuder på ett hektiskt liv. Om man vill se något alldeles extra skall man ta sig till Harajuku eller Shibuya på en söndag, den enda dagen i veckan då de japanska ungdomarna inte har någon skola. Vi åkte till båda ställena och fick se klädstilar vi inte trodde fanns. Vi hittade dock inte en hel grupp med rebeller eller ”people who dropped out of school and become rebels” som de också kallas. Hittade en tjej med Kavaii stil. Kawaii, som betyder söt på japanska, var den dominerande stilen under 80-talet. Stilen spelar på det söta, oskyldiga, okomplicerade och sårbara hos unga flickor. Kawaii innefattar egentligen allt som är gulligt. Rosa färger, kattungar och allt annat som är flickaktigt. Vi följde efter henne för att se vart hon var på väg, men det verkade som att hon inte skulle dit alla rebeller hängde.

I kontrast till Harajukus hektiska liv ligger det i närheten en harmonisk park (yogogi park) och ett tempel (Meiji Jingu). Dit vallfärdar japanerna tillsammans med sina barn (SÅ SÖTA!) uppdressade i kimonos.

8. ASAKUSA
Asakusa är ett område i Taito, Tokyo. Här finns Asahis huvudkontor i form av ett ölglas med skumkrona (ser dock ut som skit). Tror alla städer har byggnader de totalmisslyckats med. I alla fall buskapet. 5 minuters gångavstånd från stationen och man kommer till Tokyos old town. Här finns olika stånd och det säljs allt möjligt. I Asakusa kan turisterna bli körda i en vagn runt området. Dock är det inte en häst som släpar vagnen utan en vältränad man iklädd riddarklädsel som springer och drar samtidigt. Ser jättekonstigt ut. Slavjobb.

9. ROPPONGHI
Jag gillar inte sushi egentligen, men efter att ha varit i stans bästa delikatess sushirestaurang så fick jag en helt ny upplevelse och nu älskar jag det. Men kommer hädanefter alltid jämföra all sushi med det stället. 50 kr kostade varje bit. Njöt av varenda tugga kan man säga.

10. DAIBA
Helt klart den bästa dagen. Odaiba (eller Daiba) är en stor, konstgjord ö i Tokyobukten i Japan. Vi åkte tunnelbana utan förare och det kändes lite som att åka berg och dalbana, eftersom den svängde hit och dit, åkte upp och ner och man kunde se allt som passerade ens väg. Jättefint väder var det också.

11. SHINJUKU
Tokyos busiest tunnelbanestation. Stationen är så himla stor att den påminner om centralstationen i Sthm (fast 100 gånger större såklart). Den har ett inbyggt köpcentrum och är ansluten till 50 tal restauranger. Hit åkte vi för att besöka Hyatt New York Sky bar. De spelade live jazzorkeser, folk var uppklädda, eleganta. Riktigt fancy!

12. AKIHABARA
Akihabara är en stadsdel i Chiyoda, Tokyo som är mest känd för sina affärer som säljer elektronik, kameror och datorer. Vi strosade runt, åt sushi och letade efter ett maid café. Dessa restauranger/caféer finns främst i Japan och det första permanenta maid caféet, Cure Maid Café, grundades i Akihabara. Vi förstod aldrig att tjejerna som delade ut flyers på gatorna var utklädda till maids och att de gjorde reklam för dit vi skulle. Till slut hittade vi stället och unga som äldre män stod på kö för att komma in. Ett riktigt skumt ställe, fick inte ens ta kort. Men jag tog ett i smyg och zoomar man in så ser man en man sitta med armarna i kors. Han ser uttråkad ut. Vid hans sida står en maid och försöker underhålla honom på bästa sätt. Man kunde verkligen se hur hon ansträngde sig. I dessa kaféer är servitriserna klädda i maid kostymer och agerar som kundens tjänare. De ska göra kunden glad genom att vara ett roligt sällskap beroende på vad kunden kräver och vill.

En sak jag inte hann med var att träffa mina underbara grannar, familjen Kataoka, från Sverige som vi brukar umgås med hemma i Göteborg. Kalle, Hanna och deras söta barn Ines och Sally. Väldigt synd, vi var i Tokyo samtidigt och det hade varit SÅ KUL att ses men det här med kommunikation är svårt när man bara har tillgång till Facebook.

Annonser
Det här inlägget postades i Översikt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s