Asiens största spa

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då har man varit på Asiens största spa, Heomsimcheong Spa, som ligger i Ochenjeong (bara en hållplats från vårt universitet). Det första jag och Katarina såg i receptionen när vi skulle betala var en naken koreansk man. Han kom ut och gick in hela tiden, varför kunde han inte bara hålla sig i omklädningsrummet? Var ingen vacker syn precis. Har fått höra av John och Hamon att ”har man en dålig dag så ska man träna och sedan duscha med koreaner, så mår man bättre igen ;)”. En vakt fick gå och säga till blottaren.
Spat är såklart indelat i två delar, en för damer och en för herrar. Dock bastar alla tillsammans. Spat inkluderar ett fullständigt hotell, ett utmärkt bryggeri på den nedre våningen och naturligtvis en full uppsättning av bad och bastu.

Heosimcheong kostar 8000 ₩ (50 kr) för att komma in, värt priset bara för badplats, som ligger i en gigantisk salong formad som en ogenomskinlig kupol. Vi badade i kaffe och green tea, vilade i rum med extra mycket syre, ångbastade, fryste i kallt rum för att återigen basta i 80 grader. Vi satt även under tungt vattenfall som krossade våra nackar och axlar. I varje bastu låg gubbar och snarkade, vilket kändes lite läskigt, för det är ju inte bra för blodtrycket att basta i 80 grader hur länge som helst. Fanns såklart även en TV i varenda bastu, så typiskt Korea… Koreanerna som bastar tar naturligtvis också med sig sina mobiltelefoner… Samsungmobilerna klarar ju allt.

Efter att ha betalat ₩ 2000 extra för en funky pyjamas som påminde om 70 talets skolmatsalgardiner så gick vi ner till den nedre våningen som bjöd på multikulturell stämning. Det serverades 4 rätters och tysk öl, vilket vi inte tackade nej till. Ett bulgariskt band sjöng på flera olika språk och en del berusade koreaner bjöd på fuldans.

Efter spat gick vi på bio eller CGV som det heter här. Det är ju så billigt med bio här (och de finns överallt), kostar kanske 50 kr allt som allt med stor popcorn och cola. Därefter gick vi ut och väntade på att bli upphämtade av en taxi. Nästan så att vi blev lite sura för att vi var tvungna att gå 100 m innan en taxi dök upp.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Gamcheon

Detta bildspel kräver JavaScript.

En resa till Gamcheon Culture Village var en av de konstigare utflykter jag har varit på under min tid i Sydkorea. Denna stadsdel i västra Busan har ägnat sig åt konst, med väggmålningar, skulpturer och uppsättningar som upptar hela området. Besökarna tas på en turné som slingrar genom smala gränder och slutar vid en utsiktsplats med en fantastisk utsikt över staden. Katarina och jag bestämde oss för att ta oss dit själva. Om vi blev intervjuade av koreanskt TV-team? Såklart vi blev.

Gamcheon påminner inte alls om Korea, utan mer om Sydamerika. Ställer man sig på utsiktsplatsen ser man Gamcheon som en stor färgklick medan det på andra sidan är helt intetsägande. De branta sluttningarna, påhittiga bostäderna, komplicerade och begränsade gränderna och gäng av vilda barn som springer runt på gatorna är helt enkelt inte något man brukar se i Korea.

Min första tanke var att folket måste ha försökt liva upp sin fattiga vardag genom den här skrikiga konsten, som ett rop på hjälp? När jag kom hem läste jag att Gamcheon hade befolkats med flyktingar från Koreakriget. Det var det fattigaste området i Busan och ingen ville bo här. Även om vissa förbättringar av byn gjordes, var det fortfarande svårt att bryta sig loss från det förflutna.

Konsten i Gamcheon är därför intressant, om lite för modern. Jag älskar de färgglada husen och den spontana konsten som man hittar överallt. Gillar även spegelväggen, vilken är en väggmålning som speglar andra sidan av gatan. Var man än tittar så hittar man något kreativt. Istället för att till exempel dölja vattenläckor från avloppsrör har de försökt framhäva/förfina bristfälligheterna som om de vore en del av Gamcheons identitet. All konst är ärlig och verkar tyda på gemenskap som knyter samman hela stadsdelen.

Publicerat i Översikt | 2 kommentarer

Basket

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gick på basketmatch och hejade såklart på Busan. Många koreaner är faktiskt långa, men det är i så fall för att de har längre överkropp. De svarta fick säkert turas om att få vara på planen. Hehe.

Typiskt koreanskt på en basketmatch är att man får ett papper man ska vika ihop, för att man sedan ska sitta och slå på sitt eget ben när man hejar på laget. Sedan får man även en påse som man sätter över huvudet. Vissa knöt ihop dem till en rosett och andra blåste upp dem innan de satte den på huvudet.

Under basketmatchen lottades det även ut presenter till de som vågade pussas offentligt. De valde ut par slumpvis ur publiken som visades på en TV skärm. Det var nog den första pussen jag fick se i Korea, de är ju väldigt sofistikerade i det här landet. Annars har jag bara sett koreaner kramas och pilla varandra i håret eller klappa varandra på huvudet.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

RIP The Box

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag tycker The Box förtjänar ett blogginlägg. Det är nämligen så att de håller på att riva ner min favoritrestaurang, The Box. I en hel vecka har jag varit så sugen på en Phad See Ew och jag har gått till The Box varenda timme på dygnet som går bara för att se om det är en tillfällighet att det var stängt.

På väg till dansen igår stannade jag och Katarina upp för vi såg en traktor i restaurangen och hela stället var nerrivet. Idag var det som ett stort hål rakt in i byggnaden, likt ett garage.

The Box har verkligen överträffat mina förväntningar, för de hade en unik kombination av känsla, bemötande och smaker. Jag gillade verkligen deras koncept och hela atmosfären. Varje gång man gick dit fick man en stämpel på sin karta och efter 10 gånger fick man en gratis måltid. Jag känner mig lite bortskämd i Korea, eftersom allt är så billigt, totalt sett har jag ätit på The Box 19 gånger.

RIP The Box.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Korea-EU ICI-ECP Conference

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag, Katarina och Sofie deltog i en tävling, Korea-EU ICI-ECP Conference (ingen aning vad det står för), där man skulle berätta om ”life as an exchange student in Korea”. Konferensen låg i Cheongju som ligger nära Seoul, 3 timmar från Busan. Utbytesstudenter från alla möjliga universitet deltog i tävlingen och vi alla blev bjudna på lyxbuffé till frukost, lunch och middag. Vi bodde på 5 stjärnigt hotell, hade egen pool osv osv. Vi blev ganska chockade alltså, har ju bara längtat efter en riktig säng och nu fick man allt detta. Åt även västerländsk frukost för första gången, en riktigt stor buffé med allt man kan tänka sig. Man fick en egen kock till frukosten också som gjorde omelett, bacon och dylikt till frukosten.

Vi hade med oss en kille, Seung-man Lee, som fungerade som ett stöd under hela resan. Han hade våra bussbiljetter, matkuponger, höll koll på alla tider, allt. Han var så söt. En jättehjälpsam koreansk PHD student som stod ut med tre jobbiga tjejer. Han kändes lite som en pappa. Vi fick 50 000 var i fickpengar ifall vi ville köpa mellanmål för oss själva (300 kr kommer man ganska långt på här i Korea). Behövde vi mer pengar var var det bara att säga till. Hade ingen aning om att man fick så mycket bara för att man var med och representerade Pusan National University. Vi hade egentligen mycket att göra i skolan, men tänkte att det skulle vara fult att ändra sig och tacka nej när vi sagt ja från början.

Introt till vår presentation var rätt rolig. Vår vän DJ-Sandra (SOM KOMMER ÄNDA FRÅN AUSTRALIGEN BARA FÖR ATT HÄLSA PÅ OSS I KOREA NÄSTA VECKA) hjälpte oss att göra en mix av svenska nationalsången och gangnam style låten. Jag var PSY och battlade med Sofie som sjöng opera. Vi hade suttit hela natten för att förbereda en presentation inför det här eventet, alla var trötta, men vi körde järnet och vann tävlingen. Fick 100 000 var.

(Väntar fortfarande på att få min kamera som är på lagning i Sverige)

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Tokyo

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tokyo är en magisk stad. Tokyoområdet, Stortokyo, är med sina 35,7 miljoner invånare världens folkrikaste storstadsområde. På grund av Japans kolonisering av Korea som inleddes gradvis under slutet av 1800-talet tillsammans med andra oförglömliga konflikter mellan Japan och Korea så är det inte lika ”populärt” för koreaner att åka till Japan. Vi fick höra av våra koreanska vänner ”You’re going to Japan? Do you know what they did to us in the past?” Däremot är det många japaner som köper hus/lägenheter i Heundae beach i Busan, för att slippa så mycket radioaktiv strålning som möjligt. Hur som helst.

Mina första intryck/upplevelser:

1. JAPANER ÄR VACKRA OCH HJÄLPSAMMA
Japaner har helt enkelt vackra drag och precis som i Korea är de väldigt hjälpsamma. Ibland när man frågar var ställen ligger så kan de ge en förklaring, men har man riktigt tur svarar de ”follow me” och då tänker man bara ”YEES!”

2. INGA PAPPERSKORGAR
Precis som i Korea finns det inte heller i Tokyo några papperskorgar. Det är väldigt frustrerande. När man väl hittar en papperskorg får man en halelujah-moment. Man får helt enkelt ta med sig skräpet hem. Jag har aldrig slängt något på marken, varken i Korea eller Japan. En gång spottade jag ut ett tuggummi men fick jättedåligt samvete efteråt, det kändes som att det var väldigt onödigt gjort. I Japan finns det rökrutor där man kan stå och röka och majoriteten följer reglerna. Fimpar man på fel ställe kan man riskera att få böter (precis som i Korea).

3. SPRÅKET
Japanska är så mycket enklare och vackrare än koreanska. Det låter lite som italienska ”aregaaaatoo gozayemass, sayonara!” så himla fint va! Alla har så fina namn. Hej jag heter Yoko! Hur häftigt låter inte det?

4. DYRT
Beställde en tomatsallad på en sushirestaurang i Shibuya innan vi skulle ut och festa på en klubb som heter Atom. Jag betalade 50 kr och fick en delad tomat. En vanlig ICA tomat. Jag beställde en tomatsallad inte en tomat? Kocken sa ”Ja, en tomatsallad.” Jag skrattade. Shoppingen är helt underbar här, men det är dyrt som bara den.

5. TRÅNGT?
Det känns inte som att det är packat med folk ute på gatorna, tvärtom. Gatorna är väldigt breda och man har hur mycket utrymme som helst. Dock är det mycket folk i tunnelbanorna och precis som i Korea är det i Japan oartigt att prata i mobilen eller vara högljudd. Det är lite som ett bibliotek. Man får absolut inte ropa ”EFTERFEEEEEEEEEEST” och vara så full så man spyr (kul att jämföra med Sverige ibland). Klockan 6 pm och senare ser man dock alltid businessmen fulla på gatorna. Efter jobbet går de ut i gäng och super ner sig och tillsammans står de där i sina kostymer och portföljer, vinglande.

6. OTSAKA
Vi bodde i ett slumområde Otsaka i ett guest house tillsammans med två killar. En japan och en thailändare. De var väldigt trevliga bägge två. Den ena satt och nynnade på sina (töntiga) låtar i vardagsrummet medan den andra mest chillade på läget. Thailändaren visade sig vara en kändis. Se hans senaste video HÄR (haha).

7. FASHION – HARAJUKU, SHIBUYA
Var man än går så andas man in fashion. Japan har blivit känt över hela världen för sina snabba vändningar inom mode och trender. Det finns oerhört många trender och stilar i Japan som aldrig kan ses i andra länder. Det finns heller ingenstans i världen där svängningarna inom modebranschen går så fort som i Japan. Detta var en av anledningarna varför jag ville åka hit. Gatorna är som en enda stor catwalk. Det märks att Japan har bland de mest innovativa, nytänkande och experimentfriska ungdomskulturerna i världen. Alla med sin egen stil. Det är så kul att sitta på ett café och bara titta på människorna. Det känns som att det finns 35,7 miljoner sevärdheter i Tokyo. Försökte vara diskret när jag tog kort på vissa människor.

Lösögonfransar till vardags. Till och med gamlingarna har fashionabla kläder på sig. Rakryggade, självsäkra mammor och pappor klär sig i skrikiga färger, coola hattar och sällsynta boots. Var tionde man ser ut som Johnny Depp. Man visar vilken grupp man tillhör genom att man klär sig på ett visst sätt. Till skillnad från Korea (koreaner har ju inget hår på kroppen i för sig) odlar man skägg och mustasch. Tatueringar är välkomna. Barnen är uppdressade. Barn med högklackat. Barn med punkstil. Små söta fashionabla barn.

Det märks att man lägger mer tid, pengar och energi på hur man ser ut när man är ute bland folk än när man är hemma. I Japan bjuder man generellt sett inte hem utomstående lika ofta som vi i väst gör och man tycker inte att det är värt att lägga lika mycket pengar på sånt som ingen kommer att se. Vi har blivit bjudna hem till våra koreanska vänner i Korea, ska bli intressant att se hur det är där. De flesta bor ju hos sina familjer. Tror det är samma tankesätt i Korea som i Japan.

Vi var i Shibuya och Harajuku, två kända ställen som bjuder på ett hektiskt liv. Om man vill se något alldeles extra skall man ta sig till Harajuku eller Shibuya på en söndag, den enda dagen i veckan då de japanska ungdomarna inte har någon skola. Vi åkte till båda ställena och fick se klädstilar vi inte trodde fanns. Vi hittade dock inte en hel grupp med rebeller eller ”people who dropped out of school and become rebels” som de också kallas. Hittade en tjej med Kavaii stil. Kawaii, som betyder söt på japanska, var den dominerande stilen under 80-talet. Stilen spelar på det söta, oskyldiga, okomplicerade och sårbara hos unga flickor. Kawaii innefattar egentligen allt som är gulligt. Rosa färger, kattungar och allt annat som är flickaktigt. Vi följde efter henne för att se vart hon var på väg, men det verkade som att hon inte skulle dit alla rebeller hängde.

I kontrast till Harajukus hektiska liv ligger det i närheten en harmonisk park (yogogi park) och ett tempel (Meiji Jingu). Dit vallfärdar japanerna tillsammans med sina barn (SÅ SÖTA!) uppdressade i kimonos.

8. ASAKUSA
Asakusa är ett område i Taito, Tokyo. Här finns Asahis huvudkontor i form av ett ölglas med skumkrona (ser dock ut som skit). Tror alla städer har byggnader de totalmisslyckats med. I alla fall buskapet. 5 minuters gångavstånd från stationen och man kommer till Tokyos old town. Här finns olika stånd och det säljs allt möjligt. I Asakusa kan turisterna bli körda i en vagn runt området. Dock är det inte en häst som släpar vagnen utan en vältränad man iklädd riddarklädsel som springer och drar samtidigt. Ser jättekonstigt ut. Slavjobb.

9. ROPPONGHI
Jag gillar inte sushi egentligen, men efter att ha varit i stans bästa delikatess sushirestaurang så fick jag en helt ny upplevelse och nu älskar jag det. Men kommer hädanefter alltid jämföra all sushi med det stället. 50 kr kostade varje bit. Njöt av varenda tugga kan man säga.

10. DAIBA
Helt klart den bästa dagen. Odaiba (eller Daiba) är en stor, konstgjord ö i Tokyobukten i Japan. Vi åkte tunnelbana utan förare och det kändes lite som att åka berg och dalbana, eftersom den svängde hit och dit, åkte upp och ner och man kunde se allt som passerade ens väg. Jättefint väder var det också.

11. SHINJUKU
Tokyos busiest tunnelbanestation. Stationen är så himla stor att den påminner om centralstationen i Sthm (fast 100 gånger större såklart). Den har ett inbyggt köpcentrum och är ansluten till 50 tal restauranger. Hit åkte vi för att besöka Hyatt New York Sky bar. De spelade live jazzorkeser, folk var uppklädda, eleganta. Riktigt fancy!

12. AKIHABARA
Akihabara är en stadsdel i Chiyoda, Tokyo som är mest känd för sina affärer som säljer elektronik, kameror och datorer. Vi strosade runt, åt sushi och letade efter ett maid café. Dessa restauranger/caféer finns främst i Japan och det första permanenta maid caféet, Cure Maid Café, grundades i Akihabara. Vi förstod aldrig att tjejerna som delade ut flyers på gatorna var utklädda till maids och att de gjorde reklam för dit vi skulle. Till slut hittade vi stället och unga som äldre män stod på kö för att komma in. Ett riktigt skumt ställe, fick inte ens ta kort. Men jag tog ett i smyg och zoomar man in så ser man en man sitta med armarna i kors. Han ser uttråkad ut. Vid hans sida står en maid och försöker underhålla honom på bästa sätt. Man kunde verkligen se hur hon ansträngde sig. I dessa kaféer är servitriserna klädda i maid kostymer och agerar som kundens tjänare. De ska göra kunden glad genom att vara ett roligt sällskap beroende på vad kunden kräver och vill.

En sak jag inte hann med var att träffa mina underbara grannar, familjen Kataoka, från Sverige som vi brukar umgås med hemma i Göteborg. Kalle, Hanna och deras söta barn Ines och Sally. Väldigt synd, vi var i Tokyo samtidigt och det hade varit SÅ KUL att ses men det här med kommunikation är svårt när man bara har tillgång till Facebook.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar

Seoul och mer om Korea

Detta bildspel kräver JavaScript.

Häromdagen kom Sofie, Hamon och jag hem från Seoul. Vi bodde i Hongdae (känt för sina klubbar och resuauranger), hängde i Gangnam och Apgujeong och hade det allmänt bra. Den mest kända och livligaste gatan i Seoul är huvudgatan i Gangnam. Den heter Tehran street (eller Tehranno) och som ni vet är Tehran huvudstaden i Iran. Sydkorea hade ett strakt band med Iran under Shahens tid (60-talet) och det finns således en känd gata i Tehran som heter Seoul street. Nattlivet är lite bättre i Seoul än i Busan så vi passade helt enkelt på att partaja lite.

Innan jag skriver om hur det var i Tokyo måste jag bara klargöra vissa saker. Eftersom skillnaden är så stor mellan Korea och Tokyo…

De flesta koreaner ser ut som svärmorsdrömmar. Tjejer med triangelfrisyrer (raka linjer, ej uttunnat) och lugg tillsammans med välvårdade och bekväma kläder. Till detta har man låga klackar eller gympaskor. Killar alla med pottfrisyr (en typisk pojkfrisyr där håret är svampformat ovanpå och snaggat bakom nacken.) Byxor som sitter för högt upp, de tjockaste och mest utstickande svarta glasögonbågarna man kan hitta och en vanlig ofashionabel tröja till det. (Ser lite ut som hej kom och hjälp mig).

Det märks tydligt om en korean har varit utomlands. Det där frågetecknet som annars skulle sitta på pannan i resten av livet har liksom suddats bort. De flesta koreaner jag stött på däremot (som inte varit utanför Korea) är dock smått osäkra på livet och vad som händer utanför hemmet och skolan. De kan tyckas verka rädda och nervösa. Lite som kaniner/marsvin? Särskilt om det är första gången de pratar med en utlänning, vilket det är för de flesta. Det är därför oerhört svårt att föra en normal konversation med en korean och de kan uppfattas vara väldigt barnsliga. Ibland när man ställer en fråga händer det att de blir så nervösa och fnittriga att de håller för munnen och springer ifrån en. Många vill jättegärna få kontakt med oss utlänningar, men de vet inte riktigt hur de ska gå till väga. Så de står bara och beundrar en och ger en komplimanger. Samma gäller för oss, vi vill förstå dem men man kan inte riktigt kommunicera på samma nivå. Jag försöker prata koreanska så gott jag kan och har slutat fråga ”Hi, you speak English?” för då vet jag att de säger nej. Många gånger säger de nej fastän de kan, mest för att de inte vågar och aldrig fått chansen att prata engelska i skolan (endast läsa och skriva). Det bästa är att babbla på engelska direkt eller prata konglish (en mix mellan koreanska och engelska).

Många vet inte hur det är att klara sig på egen hand, särskilt inte utan mobiltelefonen. Ibland känns det som att de har stirrat in i en mobilskärm hela livet och aldrig sett den riktiga världen. Det är alltså lätt att krocka med koreaner på gatorna, för de tittar sällan upp. En taktik som vi börjat med är att vissla varje gång de är nära på att gå in i en så att de hinner upptäcka en i tid.

I Korea känns det som att det är ytterst viktigt att tillhöra någon. Att ha en pojkvän. En beskyddare förutom mamma och pappa. För att få pojkvän måste man vara smal. De tränar för att bli smala, inte för att det är hälsosamt. Eftersom de äter ytterst lite kött och stora mängder med ris blir det naturligtvis svårt för de smala killarna att bilda muskler. Man visar gärna att man har pojkvän genom att gå runt i identiska kläder (ibland ser man även familjer som har likadana kläder i olika storlekar). Många gånger man pratat med koreanska killar så har flickvännen tagit åt sig. Likaså gäller då Hamon, John eller Carl pratat med en koreansk tjej som har pojkvän. De känner sig hotade…

Sportmodet har jag aldrig förstått mig på här i Korea. Det finns fler hikingaffärer, adidas, nike än klassiskt eleganta kläder med häftiga detaljer, färger och skärningar. Vårt universitet ligger som sagt på ett berg och jag vet inte hur många tanter jag ser ute på promenader varje dag med senaste vandringsutrustningen från topp till tå. Ser ut som om de ska bestiga Mt Everest?

I Korea följer de flesta kläderna inte kvinnans kurviga form och färgerna är inte heller skrikiga. Ingen sticker riktigt ut här, utan alla följer en röd tråd. Är man ute efter en basgarderob så är Korea ett perfekt land för shopping. Det är lite trendigt att se sportig ut även fast man aldrig har sportat i hela sitt liv. Eller så ser de helt enkelt inte den stora skillnaden mellan vardagskläder och sportkläder. Bekväma vardagsplagg och en märkesväska (gärna LV) är det sammanhängande modet som de flesta håller fast vid. De har dessutom hela livet i en enda handväska. Tandborste och tandkräm är som sagt ett måste för alla, men de flesta har mycket mer än så. Anledningen till detta är för att många studerar hela dagarna och vissa bor till och med i skolan.

Något som är så bra med koreaner är att de alltid är positiva och att de bara vill en väl. De gör allt för att man ska trivas, är väldigt varma och gästvänliga människor. Jag dansar ju fem gånger i veckan och dansläraren försökte på konglish och armgester säga framför alla elever hur mycket de hade saknat mig, eftersom jag varit borta. Samma danslektion brast jag ut i frustration för första gången. Ibland när vi blir för många i danssalen och det blir trångt så förstår eleverna inte riktigt att man kanske inte behöver utnyttja halva golvet för sig själv. Till slut brast jag ut i svordomar på svenska. Tjejen framför mig som hela tiden råkade kliva på mig sa ”sorry sorry” och dansläraren bad alla gå åt sidan så att endast jag fick jag stå i mitten och dansa med två till. Hon tog min arm och höjde upp den i luften och sa ”FIGHT! We can do this! We are the best!” så fick vi tre dansa och alla andra titta på. Ville ju bara ha lite yta? Tror de blev lite rädda…

Måste även påpeka ännu en gång hur imponerad jag blir av att Korea är så high-tech. Igår när jag skulle köpa en Gimbaprulle (koreansk sushirulle) i kiosken så upptäckte jag att jag hade glömt mitt bankkort. Jag frågade lite på skämt om jag kunde betala med mitt minimala blipkort som jag använder till tunnelbanan. Det gick tydligen hur bra som helst. Fick även reda på att man kan blippa den när man åker taxi.

Publicerat i Översikt | Lämna en kommentar